Det finns fortfarande elamitiska texter där vartannat ord eller hela satser inte kan tolkas.
Endast ungefär 700 elamitiska ord är med säkerhet uttydda.
Medelelamitiskan räknas som den "klassiska" perioden i elamitiskt språk och kultur.
Ifall det blir slutgiltigt bevisat att streckskriften är elamitisk (se ovan) hör även dessa texter till det gammalelamitiska beståndet.
Den gammalelamitiska tiden, ungefär 2600–1500 f.Kr., omfattar de elamitiska dynastierna Anwan, Simaš och epartiderna.
Dessa inskrifter på språken elamitiska, fornpersiska och babyloniska bildar ännu liksom förr de viktigaste dokumenten i elamistiken.
Den sena elamitiska skriften återger alltså språkets stavelser nästan entydigt, i motsats till den sumeriska och den akkadiska skriften.
I akemenidisk tid hade den elamitiska kilskriften slutligen endast 132 tecken, däribland 27 ideogram och determinativer.
Kort efter att skriften uppfanns bland sumererna finner man även i Elam från 3050 till 2800 f.Kr.
Dessutom har elamitiska namn och enstaka ord bevarats i sumeriska och akkadiska texter.
Flera tusen elamitiska förvaltningstexter från tiden 500–450 f.Kr.
Ändå är det efterlämnade elamitiska materialet så omfångsrikt att det ger en relativt klar bild av elamitiskans grammatik och språkstruktur.
Från medelelamitisk tid förenklade elamiterna mer och mer den mesopotamiska kilskriften genom att reducera antalet tecken.
Endast för stavelserna /ip, ša/ och /tu/ används två olika tecken.
har hittats i arkiven i Persepolis, författade av de elamitiska skrivarna och bokhållarna i det akemenidiska rikskansliet.
