I Stockholm finns även en offentlig toalett som är ett Unesco världsarv.
Även Stockholms äldsta kvarvarande urinoar vid Börshuset har denna konstruktion.
I det medeltida Stockholm var behovet av offentliga avträden inte särskild stort.
Dessa fanns på Kornhamnstorg, Packartorget (nuvarande Norrmalmstorg) och vid latrinuppsamlingsplatsen på Stadsgården.
Det skulle dock dröja till slutet av 1700-talet innan offentliga, av staden skötta avträden inrättades.
År 1911 övertog Stockholms renhållningsverk ansvaret med att rengöra urinoarer och toaletter, och från 1919 upphörde vattenverkets befattning med stadens bekvämlighetsinrättningarna.
Ibland fanns en överbyggnad i form av ett enkelt skjul över gropen.
För närvarande finns ett 30-tal stadstoaletter av typ Paragon.
De äldsta fristående urinoarerna utfördes av trä och tjärades invändigt.
En del offentliga toaletter är säsongsöppnas, såsom toaletter vid offentliga strandbad.
Att hitta en offentlig toalett i Stockholm när man behöver det går numera med modern kommunikationsteknik genom appen Toahjälpen.
År 1944 överfördes hela verksamheten med bekvämlighetsinrättningarna till Stockholms renhållningsavdelning.
Kring 1885 fanns 17 kabinetter och omkring 70 allmänna urinoarer i staden.
År 1809 kom ett reglemente att entreprenören som skötte latrinhämtningen även skulle ta hand om skötseln av de allmänna avträden.
Urinoaren, som renoverades och moderniserades på 1980-talet är stadens äldsta fortfarande i drift varande bekvämlighetsinrättning.
