More åtog sig också förmyndarskap för en ung flicka vid namn Anne Cresacre, som senare kom att gifta sig med hans son, John More.
More var god vän med den framstående nederländske humanisten Erasmus av Rotterdam, och denne dedicerade sitt mästerverk Till Dårskapens Lov till More.
Under Mores tid som Lord Chancellor ökade de fall då kättare brändes på bål dramatiskt.
More ingick äktenskap första gången med Jane Colt år 1505.
För More framstod reformationen alltså som en katastrof för mänskligheten, både i detta liv och nästa.
More var en framstående akademiker, författare, kritiker och konstmecenat.
More dömdes att hängas och därefter styckas levande, vilket var det vanliga straffet för högförrädare.
More, som var en fast anhängare av det kungliga prerogativet, var inledningsvis mycket lojal mot kungen och i samband med att Henrik inledde den process som han ville skulle leda till att äktenskapet med Katarina av Aragonien upplöstes för att bereda väg för ett nytt äktenskap med Anne Boleyn, drev More till exempel argumentet att kungens äktenskap med Katarina av Aragonien var lagstridigt.
More fick fyra barn med Jane: Margaret, Elizabeth, Cicely och John.
More eftersträvade, liksom Erasmus, reformer inom kyrkan.
