Æthelbald kom från Mercias kungliga ätt, fastän hans far, Alweo, aldrig var kung.
Ceolred, ett barnbarn till Penda och därmed syssling till Æthelbald, var kung av Mercia från 709 till 716.
Æthelbald följdes, efter ett kort intervall, av Offa, en annan ättling till Eowa.
Det finns dock inga belägg i privilegiebrev för att Æthelbald godkände jordförläningar i Kent, och i bevarade privilegiebrev från Aethelberht och Eadberht, som båda var kungar av Kent, har de skänkt jord utan godkännande från Æthelbald.
I början av Æthelbalds regeringstid styrdes både Kent och Wessex av starka kungar: Wihtred respektive Ine.
År 733 företog Æthelbald en expedition mot Wessex och erövrade det kungliga godset Somerton.
Det är möjligt att en kung vid namn Ceolwald, kanske en bror till Ceolred, regerade under en kort tid mellan Ceolred och Æthelbald.
I allmänhet skulle en kung som var underordnad en överherre såsom Æthelbald fortfarande betraktas som kung, men hans självständighet skulle vara inskränkt i vissa avseenden.
Krönikan lägger bara till en kung till listan: Egbert av Wessex, som härskade på 800-talet.
När Æthelbald besteg tronen innebar det slutet för Pendas släktlinje.
Guthlac var välvilligt inställd till Æthelbalds sak, möjligen på grund av Ceolreds förtryck mot klostren.
Från Kent finns det belägg i privilegiebrev som visar att Æthelbald gynnade kyrkor där.
